i aint gonna help

Mina föreldrar har blivit galna. Skvatt galna. Och döva också. Förmågan att förstå  andra (unga) människor har de med tappat.

Ända sedan i somras har de tjatat om att bygga ett uterum. Ett rum där det ska vara värme så man kan sitta ute på vintern och när det regnar. Ett mysuterum. Ja, det låter jättemysigt tänker ni och det tänker såklart jag med. Att slippa sätta upp partytältet varje gång det ska komma folk vore as bra. Jättemysigt.

Men det ska byggas precis utanför mitt rumsfönster. Precis så tätt in till att man kan öppna fönstret och klättra in och sätta sig. Precis så tätt att min altandörr som går från mitt rum ska vara ingången. Precis så tätt att det ända stället i hela jävla huset där jag får ha mitt eget, där jag får vara för mig själv en stund och där jag har allt jag äger försvinner. Hur då tänker ni?

Jo, om jag lägger upp det så här. Låt oss säga att det är en kväll i sommar, vi säger midsommar. Mamma och Pappa ordnar midsommar fest och hit kommer 7 familjer med 2 barn var. I det vackra uterummet har mamma dukat upp långbord med mat och sallader till alla, midsommarstången är rest och på bordet ligger gula och blåa servetter, serpentiner och flaggor utspritta. Musiken skrålar och barn leker. Mycket trevligt. När det är dags för mat kommer mamma på att hon glömt sillen och gräslöken inne i köket och vips så går hon ut från uterummet, öppnar MIN altandörr, ställer skorna innanför och passerar mitt rum där jag står i bara handuk och byter om. Hon hämtar sillen och gräslöken, går igenom rummet där jag fortfarande står i bara handduk, tar på sig skorna och stänger försiktigt MIN altandörr. Och nu kommer snappsen fram och då mina damer och herrar börjar det sjungas snappsvisor så fönsterrutorna skallrar. Efter en tre fyra midsommarsnapps börjar folk bli sugna på efterätt och den står ju i kylen -ojdå så tokigt! Mamma rester sig upp, tar med sig fyra fem saker i händerna och eftersom hon då inte kan öppna MIN altandörr så knackar hon försiktigt på rutan. Jag sitter nu och sminkar mig och får lägga ifrån mig mascaran för att öppna.

Nu struntar mamma i att ta av skorna och påvägen in genom hålet vinglar hon till lite och några sillbitar, en halvuppäten baguette och några ruttna tomater hamnar på mitt golv. Hon går igenom mitt rum och jag stänger MIN altandörr. En sekund senare knackar det på dörren, nej men någon har blivit kissnödig av snappsen och måste absolut gå och kissa. Utan att ta av sig skorna och med en öl i handen går personen genom mitt rum och råkar ha ner klännigen som hänger på dörren -ojdå så tokigt! Mamma kommer tillbaka med midsommartårtan i handen och nu bryr hon sig inte om att stänga MIN altandörr när hon går ut. Det sjungs och skålas och och ju mer det skålas ju kissnödigare blir folk. Dörren står nu vidöppen, både ut tilll köket och ut till det fina uterummet.

Barn är härliga, speciellt när de vuxna börjar bli på lyset och de får göra lite vad det vill utan att ha någon som säger åt dom. En jättekul lek är kull och det är jättekul att att leka om man kan springa runt. Eftersom MIN altandörr står öppen så kan man nu, via den RIKTIGA ytterdörren springa runt runt runt för att på vägen genom altandörren skrika något roligt åt de vuxna som sitter och pratar och dansar. När det börjar bli förmycket disk så ska den bäras in genom MIN altandörr. Plötsligt när jag kommer in så sitter det folk vid MIN dator och i MIN säng för såklart så ska sommarena nyinköpta båt visas upp.

Och ja, jag kan hålla på och berätta hur länge som helst och lägga till hur mycket saker som helst om detta förbannade uterum om men jag är klar i en sak. JAG VILL INTE HA ETT UTERUM UTANFÖR MITT RUM!

Och nu tycker ni säkert att jag överdriver och ni tycker att jag ska unna mina föräldrar detta. Att det är en liten grej att bli arg och upprörd över och att det finns barn som skulle dö för ett uterum i Afrika men jag bor inte i Afrika. För mig betyder mitt rum mycket, väldigt mycket. Kan de inte bara vänta ett par år? Jag flyttar så fort jag får jobb. Då kan de få hela mitt rum till att bygga vad fan de vill med. De förstår inte att jag behöver ha mitt eget. Någonstans. Om inte hemma, vart? Om mitt rum ska bli en jävla t-banestation så...

Nej jag ger upp. Nu har de köpt väggar. Det ska vara klart innan sommaren är slut. Kul.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0